Igår hade vi årsmöte. Nytt år, ny styrelse. Därför tänkte jag att det kan vara kul att börja skriva här. Det tänkte jag redan förra året när jag plockade adressen, men då var det betydligt mer hektiskt och krångligt att komma igång så det blev aldrig av.

Årsmötet gick smärtfritt. Det var lite krisigt ett tag innan mötet med många viktiga saker som inte fungerade som de borde. Vi hade till exempel inte hela den ekonomiska redovisningen klar förrän kvällen innan mötet! Väl på plats flöt allt på som det skulle, med förvånansvärt lite tjafs från våra kära distriktare. Frågan om skrivstöd för personer med läs- och skrivsvårigheter låg många varmt om hjärtat, och stal drygt två timmar av mötestiden, men jag hoppas att alla inblandade blev nöjda med lösningen som slutligen blev.

Något som gjorde mig otroligt förvånad var däremot att ingen motsatte sig förslagen på verksamhetsplan och budget! Verksamhetsplanen hade ett helt annat upplägg än tidigare år, och jag vet fortfarande inte om det var till det bättre eller till det sämre. Och jag vet inte om det uppskattades eller om det bara var så att ingen orkade pussla ihop ett annat förslag. Budgeten var mer förvånande däremot! Vi la fram ett ”oj, vi får inga pengar i år!”-krisförslag, vilket inte ifrågasattes av någon. Även i de andra förslagen försvann stora och viktiga saker från förra året, till exempel distriktstidningen, men det dök inte upp några frågor om det heller. Den enda ändringen som gjordes var att höja valberedningens budget med 2000 kr. Jag har nog aldrig sett ett så enigt – eller avslaget? – årsmöte i den frågan.

När det gäller motionerna så beviljades det en bunt saker som jag kanske inte riktigt håller med om, men inga saker som jag direkt känner kommer bli tunga och jobbiga att dras med. Även verksamhetsplanen känns mindre belastande än förra året, med fler möjligheter och färre måsten.

Det absolut tyngsta på hela mötet var när Aimée ställde sig och höll ett lättare avtackningstal till John. Då grät jag nästan. Jag tror att det var först då jag insåg att året verkligen var slut, och att det finns ett par personer som jag verkligen kommer att sakna i styrelsen. Även om de inte hade så mycket tid att lägga på distriktet som de, och jag, kanske hade velat så har de varit ett otroligt bra stöd och bidragit med många nyttiga idéer och kommentarer. Just nu känns den nya styrelsen väldigt grå och tråkig i jämförelse, men jag hoppas och tror att det kommer att ändra sig med tiden.

Nytt år och nya planer! Men först behöver jag några lugna dagar för att hämta nya krafter efter årsmötesstressen…